Ja så var man gravid igen då :-)

Helt knasigt. Inte skrivit sen 18 januari haha. Men visst. Vilken superbloggare jag är.
hur som helst så är jag då gravid igen. v. 31+5. Bebisen är beräknad 5 januari. Blir till att knipa över nyår. Fast de andra två sötisarna var ju inte tidiga utan de kom precis i tid. Så vi hoppas att nr. 3 är lika punktlig.
Efter ett litet uppehåll med mitt MK jobb så har jag nu upptagit det igen. Jag är verkligen glad för det! Finns inget bättre jobb :)
Ja och så har jag nu min uppfödning. Världens finaste hästar finns hos mig ;-)
Just nu är jag verkligen lycklig :D Enda saknaden är min make som veckopendlar. Lite trist måste jag säga men snart kommer bebisen och då är han hemma hos mig ett tag. Tjohoo!!
Pöss på er alla

Ännu än gång länge sedan...

Det är helt otroligt så lite tid det finns över för att blogga ;) Tror att april var senaste inlägget från mig.
Jag undrar om någon annan känner samma sak :D Vilken tur att det inte är en nödvändighet.
Just nu rör sig mycket tankar om mina barn i mitt huvud, sitter här och funderar på hur mycket man kan älska de underbara flickorna. I förrgår kröp J upp i mitt knä, kramade om mig och sa "Jag älskar dig mamma"
OMG, Den känsla som fyllde mig höll på att spränga mig inifrån. Det är helt otroligt! Jag har världens finaste, sötaste, vackraste och underbaraste barn! M är så gosig, hon kramas hela tiden och så skrattar hon gulligt. Gärna så pussas hon också.
Så min fråga lyder: Hur kommer det gå om min kärlek redan håller på att spränga mig inifrån och kärleken växer hela tiden?
Sen kommer frågor om hur man ska göra för att flickorna ska växa upp med bra självförtroende och genom det kunna vara lyckliga och säkra på sig själva även i tonåren? Jag är medveten om att det inte går att förhindra alla tankar och hormoner men jag vill att mina flickor ska ha självförtroende nog att inte bli nere under den stormiga tiden. Nu kanske du tänker att det är lite väl tidigt att oroa sig för detta redan, de är ju trots allt bara 1 och 3 år.
Men tiden går så fort...
Jag vill att mina barn ska gå genom skoltiden utan att bli mobbade eller vara mobbade... Hur gör man då? Hur lägger man grunden till en god person som har bra självförtroende?
Den som kan svara på det är välkommen med förslag :)
Men nog med djupa funderingar nu. Dags att tänka positivt. Då ser jag på min lilla papillon som ligger bredvid mig i soffan och sover sött. Den andra ligger väl i soffan i lekrummet och sussar. De är så söta så. Men just nu är de små monster för de löper båda två. Men man får väl ha lite förståelse. Man är ju själv kvinna ;)
Det är nog dags att sova nu, så fort Grannfejden är slut ;)
Chanel i sin fina tomtedräkt :D

Kan man skriva mer sällan haha

Nu var det extremt länge sedan jag skrev något här, och MYCKET har hänt... Både bra och dåligt förtås.
I januari dog min mormor som var den bästa människa någonsin. Jag älskade henne verkligen...och gör så ännu förstås. Det var en riktigt tung begravning... Men nu känns det bättre även om jag fortfarande saknar henne.
I februari blev vår fina Border Collie, Jim,  överkörd ute på stora vägen efter att han rymt från sin hundgård när vi var och handlade... Det var hemskt...
I mars fick jag ta bort min älskade häst Gina pga att hon hade förslitning i sitt knä. Hon var ju 24 år gammal så det var ju inget konstigt att det var dags men ledsamt ändå...
Konstigt att så mycket kan hända på så kort tid.
Men våra älskade barn mår bra och växer och är helt underbara. De läggdagsproblem som vi hade med Jennifer är borta nu och hon lägger sig i sin säng och sover gott. Melissa är också duktig och somnar 8-9 och sover hela natten. Jätteskönt.
och så har vi byggt en lösdrift till hästarna med fri tillgång på hö och vatten så nu behöver jag inte stressa ut på morgonen med barn och allt. Vi har införskaffat en ny häst som heter Nevada. En D-ponnyvalack som är sällskap till Exet (åringen) Han är ridbar men ska inte träna för hårt p.g.a. en gammal skada. Riktigt fin är han.
Nu var det lite uppdaterat och jag hinner inte skriva mer nu för det är mammas födelsedag och hon ska firas. :)
Här har vi Exet (Excalibur)
Och Nevada
Och så Gina och jag samma dag hon blev avlivad. Visst var hon vacker?

Bajs...ÖVERALLT!!

Jösses... Det kan hända mycket när man vänder ryggen till. Jag satt vid köksbordet och talade i telefonen och J var i lekrummet och hopplade på sin gunghäst. Men sen snabb som hon är så hade hon tydligen gjort nr 2...och ville byta blöja...och det gjorde hon själv. Hon tog av byxorna och sin byxblöja och kom och bar på den. BLÄÄÄK säger jag bara. Det var nr 2 överallt! Efter sanering så känns det lite bättre nu. Fast då kommer vi ju till den härliga läggrutinen som inte fungerat på sista tiden. ca 1 timma tar det...*suck*

Har för övrigt tagit vaccinationen mot svininfluensan idag. Hoppas på att slippa biverkningarna.


Stjärnevent i Örebro

I helgen var jag på Stora hotellet i Örebro på utbildning inom MK. Det var så otroligt kul och inspirerande. Jag är taggad till tusen och jobbar hårt för att gå vidare nu! Har stort mål att uppfylla innan året är slut!
Lördagkvällen var det Dallasfest och det var riktigt roligt. Fredrik var med också och det var härligt. Jag älskar min goa make. (Ja Melissa var ju med också eftersom jag ammar)
Här kommer bild






Här har jag inte skrivit på ett tag...

Men mycket har hänt. Saknaden efter Chico är stor men samtidigt är lyckan över vår nya familjemedlem så stor. Jag vill välkomna lilla Melissa till vår familj och våra hjärtan!
Hon föddes den 17 oktober (6 dagar över tiden) klockan 22.07. Hon var ca 52 cm lång och vägde 4100g.
Tyvärr fick hon en infektion så hon fick ligga på neonatalen några dagar med antibiotika. Det var riktigt hemskt ett tag men nu är vi hemma och hon mår prima liv. Däremot har jag fått ont i magen och feber av rester i livmodern...inte så kul så nu går jag på antibiotika och hoppas på att bli frisk snart. (har också fått ont i höger handled som jag fick ont i vänster handled efter att Jennifer föddes...hoppas på att det går över utan operation denna gång.)

Nu har jag som ni förstår mycket att stå i när jag ska få in rutinerna med två barn. Men det börjar komma så smått nu. Härligt är livet med barn i alla fall :-)
Nästa helg börjarn jag jobba lite med MK ige. Då är Melissa fem veckor och får följa med på visningarna. Det ska bli roligt att få jobba lite igen!                                                                                                                       Då Fredrik veckopendlar så blir det bara helger jag kan jobba tillsvidare. Sen ska J börja på dagis och då får jag några timmar i veckan också. Tills lilla M börjar krypa i alla fall. haha. Jennifer är jättesnäll mot sin lillasyster. Kramar och pussar henne hela tiden. Stoppar om henne och ger henne nappen när hon gråter.

Det enda är ju att jag önskar att jag fick sova lite mera. Melissa är ganska svårsövd så det tar ganska lång tid varje gång hon ätit på natten att få henne att somna igen. Men det blir nog bättre med tiden.                          MEN OH VAD JAG ÄLSKAR MINA BARN OCH MIN UNDERBARA MAKE! (Vi har varit gifta i tre år i februari och har varit ett par i 9,5...wow)

 


Bra dag

Tänk att en dag som började så illa kunde övergå till en BRA dag... Allt som sägs inom MK är verkligen sant... När halva dagen gått idag hade jag inga bokningar, inga beställningar och ett uselt humör. Men efter lite uppmuntran från min powerpartner Mharelene så tänkte jag att ATTAN att jag tänker ge upp. Så jag gick igenom alla jag träffat någonsin och hörde v mig till en del. Och vet ni vad?? De kunde tänka sig att boka. Inte nog med det så har jag utanatt anstränga mig idag fått två beställningar.
Så jag kan bara säga, går det emot...ta i ännu mer så får du tillbaka trippelt!! Helt fantastiskt!
Jag älskar mitt arbete och har svårt att tänka mig att vara mammaledig....inte mycket i alla fall. Men en liten bebis kan följa med mig i detta arbete vilket är UNDERBART!
Efter helgen som gick så har jag höga mål att uppnå innan Seminar 2010!

Har ganska mycke värkar dag ut och dag in...Men det är ju bara förvärkar såklart. Bara jobbigt...
Men max två månader kvar!

Seminar 2009 Shine On!

Nu är jag hemma igen efter tre underbara dagar i Göteborg. Jag har fått så mycket peppning och inspiration att jag nästan spricker. Vill inte göra annat än att arbeta nu! Vill boka boka boka!! hålla klasser!!!
Vad jag älskar mitt arbete! Tänk att det kan vara så fantastiskt att arbeta!
Här är lite bilder från helgen, och magen syns rätt så bra den med,.... ser ut som ett mumintroll men ändå :-)



Över är jag till vänster och nedan är jag till höger!


Onsdag.....

Jaha, så var det onsdag. Imorgon kommer F hem äntligen. Fast det blir väl sent kan jag tänka.
Veckan har varit ganska seg då jag måste vila mig nu p.g.a sammandragningarna. Fick åka in till Förlossningen förra torsdagen med tre sammandragningar på tio minuter. Detta var tydligen inte så bra så jag fick bricanylspruta och fick ligga en stund med CTG. Men det gav sig ganska fort så jag fick åka hem med ett recept på bricanylpiller. Ska äta det nu varje dag i förebyggande syfte. Men de hjälper inte helt. några gånger har jag fått täta sammandragningar i alla fall.
Och så blir man helt darrig med hjärtklappning också... dessa biverkningar.

Har i vilket fall som helst tagit det lugnt och då det regnat en del här så har jag och J varit inne mycket. J har blivit galen i filmen "Emil och griseknoen"... Hon hinner bara vakna på morgonen så ska hon titta på den. Hon ropar "MEMI" och pekar på tv.n. och så håller det på....hela dagen tills hon går och lägger sig. Man kan säga att jag kan den filmen nu.
Men idag lyckades jag få henne att titta på zuper Zebran istället och det var ju trevligt att få se något annat än MEMI... hihi

Två veckor sedan Chico avlivades är det imorgon. Det har gått ganska bra ändå tycker jag. Jag har inte varit lika deppig som jag trodde att jag skulle vara. Men så var det ju värre att ha det framför sig än att ha det bakom sig. Det var ju det enda rätta beslutet och han lider inte mer. Men han kommer alltid finnas i mitt hjärta. Lilla bubben.

Nästa vecka hoppas jag på att kunna åka på seminaret 2009 i Göteborg!! Shine On!
Bara mina sammandragningar håller sig på mattan så!!

Men nu ska jag vika tvätt :-P Roligare saker finns...

...det närmar sig...

Jaa, det närmar sig med stormsteg den dagen (på torsdag) då min lilla ponny ska lämna mig för alltid. Det är konstigt vad sorg kan göra med ens kropp... Jag är helt knasig.  Lite konstigt är det eftersom jag inte brukar vara jätteblödig med djur...Klart jag blir ledsen och till och med gråter om mina älsklingar dör ifrån mig men denna gången är jag helt förstörd. Men Chico har ju varit min i 12 år. Min bästa vän genom många svåra stunder. Hur säger man adjö?? Hur tackar jag honom för alla dessa år som han har förgyllt?? Vet han om att jag älskar honom mer än jag någonsin kan älska en annan häst igen...  Den kärlek som växte fram när jag var så ung sitter fortfarande kvar, min första egna ponny. Helt overkligt att han inte ska finnas här längre...
Han kommer inte stå i hagen när jag kommer ut redo att lyssna på mina tankar...Redo att låta mig krama honom och bara stå där och mysa långa stunder. Aldrig någonsin mer kommer jag få sitta på hans rygg...
Tårarna tar aldrig slut... Jag hoppas sannerligen att det blir bättre när det väl är över...men jag har svårt att tänka mig det... än sålänge finns ju hans mjuka man att gråta mot när jag behöver det...
F kommer hem tidigare denna vecka i alla fall så att han kan finnas här när det är dags. 

Det är det svåraste beslut jag någonsin tagit, men samtidigt vet jag ju att det är det rätta. Boxvila i ett år och med smärta är inte rätt mot honom bara för att jag vill se om jag kanske kan rädda livet på honom. För att sedan för alltid behöva gå i sandhage, ensam. Jag vet att det är rätt och tre veterinärer har bekräftat detta, men det gör det inte lättare....

Nej nu ska jag försöka sansa mig innan Jennifer vaknar. Då blir det till att tänka på annat och spela som vanligt...

 

Älskade Chico!

Min bästa vän, Chico. Det är min ponny som jag fick när jag var 13. Så nu har jag haft honom i 12 år. Vi har hunnit med mycket tillsammans. Men nu är det över. Han har fått hovbensrotation och sänkning på alla fyra hovarna. Så nu måste jag avliva honom. Jag vill verkligen inte.....det är orättvist att hans dagar ska sluta såhär. För finare och snällare liten ponny finns inte. Men på torsdag ska det ske.... Det är så fruktansvärt jobbigt... jag bara gråter och mår verkligen dåligt. Känns som om jag är sjuk... Försöker att inte visa något innför Jennifer men det är lättare sagt än gjort. Kvällar och middagslurar blir det mycket tårar...
Jag tror och hoppas att det blir lättare när det väl är över och man kan börja bearbeta det på riktigt...


Onsdag 8 juli

Idag har jag inte gjort något alls. Mamma är ju här och tar hand om mig denna vecka för att jag ska få vila. Var hos läkaren igår för att kolla att sammandragningarna inte påverkat livmodertappen. Men det såg bra ut. Den var inte såå påverkad. Vad nu det betyder.
Idag har det i alla fall varit vidrigt. Gjort riktigt ont och varit ofta. Men det lugnar sig ju när jag lägger mig ner och vilar.

Mharelene och Evelina var här med så flickorna fick leka lite ute i trädgården.

Sen tog jag en bild på mammas rottis Cia och vår lilla kisse Pricken när de låg i solen och trivdes. Den är jättegullig tycker jag.



Cia var vår hund innan men hon passade inte som gårdshund för hon blev lite elak mot lammen när vår BC Jim vallade. Så hon flyttade och hamnade hos min mamma. Det fungerar jättebra och hon trivs som fisken i vattnet.


Tatueringen!

Inte riktigt läkt men här är den!



Flytta baggar

I måndags flyttade vi baggarna till ett annat bete på andra sidan vägen. Tog några bilder då!




Magbild v. 25


Hjälp att vila

Sitter nu och tittar på Shall we dance med Richard Gere. Den mannen är inte ful!
Mamma är här och hjälper mig med allt arbete och barnpassning denna vecka. Det är helt underbart att få vila och ta det lugnt! Det är absolut bra för sammandragningarna.

VARMT

Det är så otroligt varmt! Jag smälter bort. Lilla J tycker också att det är jobbigt! Men det blir poolen i eftermiddag när hon vaknar! Blir ju orolig att hon ska få värmeslag stumpan. Trots inga kläder och skugga så rinner svetten om henne och hon bara gnäller. Tycker så synd om henne.
Men det ska bli svalare i helgen säger de...hoppas det stämmer för man kan behöva lite avbrott från värmen.
Men den behöver ju inte försvinna helt.

Är inne i v. 26 nu... Magen är dock mycket större än förra gången i denna vecka ;-)  Det vill jag lova. hihi. Känner mig redan höggravid!

Packar och städar för att åka till Linköping i helgen. Det blir härligt att komma ifrån lite. Sen kommer mamma ner nästa vecka och hjälper mig med allt när Fredrik är borta! Ska bli så skönt att få vila lite! Känner mig helt slut!
Sen nästa helg bär det av till Göteborg på 50-års kalas! trevligt värre :-)

Till er som undrar över bilder på både tatuering och mage så kommer de :-) Ska bara få lite hjälp att ta några bra.

Ha en UNDERBAR helg!

Tatuering!!

Jag har äntligen tatuerat mig!!! En lejonhona med unge som jag bara älskar! Det symboliserar såklart mig själv (stjärntecken lejon) och lilla Jennifer. Men sen ska jag lägga till en liten lejonunge ;-)
Bild kommer senare när jag lyckas få en bra. Men jag är helnöjd!

Magen växer också och bild kommer på den också!

Var hos BM i torsdags. Har haft mycket sammandragningar och ska därför på läkarunersökning nästa vecka. Men jag tycker att det är oroligt att vänta ända till dess. Får väl se om det blir en tur innan istället.
Lite siffror kan jag ju ge:

v. 24+3
SF-25 cm
HB - 123 (utan järntabletter)
Hjärtljud - 145 slag/min

Och annars ser ju allt bra ut förutom att jag måste vila mer och har för mycket runt mig...enligt BM i alla fall. Vet inte riktigt  var jag kan dra ner... Men men det löser sig. Får se vad läkaren säger. Om sammandragningarna inte påverkar något är det ju ingen fara :-)

Helgen har varit VARM! Jag vet att det är hemskt att prata illa om värmen nu när sommaren äntligen kommit men jag mår inte bra när det är såhär varmt. Blir ju helt uppsvullen och illamående. usch. Tur att det finns skugga ;-)

Vetbesiktning

Har varit hos veterinären med valpar och Nell. Lite besiktning hit och vaccinering dit. Och så chipmärkning också! 
Det var ett evigt pyssel att få med Jennifer och barnvagn (så jag inte behöver springa efter henne också), fem små valpar som inte vill sitta där jag vill att de ska vara. Vattenflaska till dem i den varma bilen. Och så Nell också förstås. *suck* Man får andas ut nu när man äntligen är klar med det. Imorgon åker första valpen! Sorgligt men sant.

Hade besök av Tummens ägare (inackorderingen som ska avlivas på måndag) för att reda ut det praktiska och ekonomiska. Jag tycker så synd om dem och blir så förbannad på de idioterna som inte tänkte varken på hästen eller på flickan när de lurade på dem en skadad häst. Och för att inte tala om veterinären som friskförklarade honom...*morr*
Hoppas det löser sig för dem i alla fall nu. 

Nu är jag så uppsvullen i kroppen att jag ska gå och lägga mig på soffan en stund innan jag ska natta hundar.


24+1

Jag har börjat må ganska dåligt nu. Mår illa (kräks ibland), foglossning (ÖVERALLT), ryggont, smärtsamma sammandragningar, trött, huvudvärk och SVULLEN kropp! 

Helt otroligt att allt ska komma på samma gång! Men jag överlever det också! Ska till Barnmorskan på torsdag och då får jag se så att allt är ok! Man blir ju bara orolig för den lill*n.

Måste åka och handla idag... katastrof! Vill inte ut och åka.... Men det kan ju iof vara trevligt att se något annat än gården för en liten stund.

Nell är kanonduktig på vallträningen nu! Hon börjar bli lite modigare och säkrare!

Den inackorderade hästen ska avlivas på måndag...usch, stackaren. Han har frakturer på båda fram och kan inte fungera som ridhäst längre. Men han mår bra i hagen....Det är så hemskt att det ska behöva bli så!



Tidigare inlägg
RSS 2.0