Malenas Palats

Jag undrar om någon annan känner samma sak :D Vilken tur att det inte är en nödvändighet.

Just nu rör sig mycket tankar om mina barn i mitt huvud, sitter här och funderar på hur mycket man kan älska de underbara flickorna. I förrgår kröp J upp i mitt knä, kramade om mig och sa "Jag älskar dig mamma"

OMG, Den känsla som fyllde mig höll på att spränga mig inifrån. Det är helt otroligt! Jag har världens finaste, sötaste, vackraste och underbaraste barn! M är så gosig, hon kramas hela tiden och så skrattar hon gulligt. Gärna så pussas hon också.

Så min fråga lyder: Hur kommer det gå om min kärlek redan håller på att spränga mig inifrån och kärleken växer hela tiden?

Sen kommer frågor om hur man ska göra för att flickorna ska växa upp med bra självförtroende och genom det kunna vara lyckliga och säkra på sig själva även i tonåren? Jag är medveten om att det inte går att förhindra alla tankar och hormoner men jag vill att mina flickor ska ha självförtroende nog att inte bli nere under den stormiga tiden. Nu kanske du tänker att det är lite väl tidigt att oroa sig för detta redan, de är ju trots allt bara 1 och 3 år.

Men tiden går så fort...

Jag vill att mina barn ska gå genom skoltiden utan att bli mobbade eller vara mobbade... Hur gör man då? Hur lägger man grunden till en god person som har bra självförtroende?

Den som kan svara på det är välkommen med förslag :)

Men nog med djupa funderingar nu. Dags att tänka positivt. Då ser jag på min lilla papillon som ligger bredvid mig i soffan och sover sött. Den andra ligger väl i soffan i lekrummet och sussar. De är så söta så. Men just nu är de små monster för de löper båda två. Men man får väl ha lite förståelse. Man är ju själv kvinna ;)

Det är nog dags att sova nu, så fort Grannfejden är slut ;)

Chanel i sin fina tomtedräkt :D