Hon är borta nu...

Min älsklingstacka 3073 har nu lämnat oss. Det var mycket tragiskt och några tårar (många) har fällts. Extra mycket med alla hormoner tror jag. =/
Hon var den tacka i hagen som alltid kom fram och ville kela. Det var hon som alltid kom när vi satt och fikade i hagen och åt upp vår rulltårta. Den enda tacka som lät Jennifer klänga runt halsen och sitta på ryggen.
Nu har hon efterlämnat två lamm som vi försöker föda upp med nappflaska. Vi hoppas att de har ärvt det bästa från sin mor.

Annars är allt som vanligt. Hästskrället kniper. Men det är ju beräknat imorgon så vi får väl se. Mycket konstig häst som fyllde ut ljuvret så tidigt. Men så kan det vara. Alla är vi olika. Håll tummarna för att det går bra när det väl är dags.
Jag är lite orolig eftersom man säger att en olycka kommer sällan ensam så vad blir nästa....?
Jag får hoppas att 3073 var den enda olyckan denna gången!

Idag är det v. 17+0 i alla fall. Imorgon påbörjar vi v. 18. Spännande, snart är det RUL. (nervöst också)

Nej nu har min älsklings smula vaknat hör jag. Bäst att ta hand om henne och äta lite mellis.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0